Marcus hjärtesida

Katetisering

En katetisering innebär att man går upp med kamera till hjärtat via ljumsken eller halsen. I vårt fall innebar det att dom gick upp både en ven i höger ljumske och i en artär i vänster ljumske. Vad och hur man gör beror på vilken typ av hjärtfel barnet har och vad man letar efter.

Måndag 13/11-2006
Måndag 13/11 styrde vi än en gång vår lilla röda Scenic mot Göteborg. Vi gick upp väldigt tidigt eftersom vi skulle vara på Östra Sjukhuset redan kl 10.00! Marcus sov endast 20 minuter i bilen så det var en trött liten kille som kom upp på avd 323. Hela måndagen bestod av olika undersökningar som ultraljud, röntgen och EKG. När nålar skulle sättas ville inte Marcus släppa ens en liten droppe blod så vi hamnade på labb och fick ta stick i fingret istället. Nålen som behöver sättas för själva ingreppet bestämde dom att sätta när Marcus sov. Det kom clowner till avdelningen som uppskattades mycket av barnen. Vi föräldrar tyckte att det var minst lika kul. Första bilen här nedan är en bild på Marcus när han fått Dormicum. Lite slirig :)



Det blev en lång dag eftersom vår hjärtläkare var mitt uppe i en katetisering ända till kvällen. Vi kom från sjukhuset runt sjutiden på kvällen. Vi var bokade på Hotell Odin nere i stan och såg verkligen fram emot deras kvällsbuffé och en skön säng. När vi äntligen kom dit med all packning, en helt utsliten liten kille och vi själva som var slut både psykiskt och fysiskt visade det sig att vi skulle bo i en lägenhet inne i stan. Jag var så trött så trots att jag försökte mig på att protestera så kom bara tårar. Vi gick därifrån. Jätte-arga och besvikna. Dels var det mörkt och sen hittar vi inte jätte-bra i stan och sen hade vi ju inte ätit sen lunch och inget hade vi med oss. Vi kom iallafall till lägenheten. Jag fick ge mig ut på Avenyn och handla frukost och kvällsmat och vi kom isäng nån gång efter 23.00. Marcus var tvungen att fasta från 05.00 så vi ställde klockan på 04.40!

Tisdag 14/11-2006
Efter Marcus hade ätit sov vi igen. Marcus sov inget vidare alls, men nån timme blev det väl iallafall. Vid sjutiden var vi iallafall uppe och duschade. Vi skulle ju vara på Ö:a 8.30. Väl där var det lite väntan och sen vid 10.30 fick vi komma upp till narkosen. Marcus fick Dormicum igen (se första bilden nedan) och sen kom narkospersonalen och tog hand om honom. Sven-Erik som tog honom var lugn och mysig med Marcus. Visst kom det en liten tår hos mig när vi gick därifrån, men det gick bra. Vi passade på att åka till lägenheten och städa ihop så mycket som möjligt och C tog en dusch. När vi var på väg tillbaka till sjukhuset ringde hotell Odin. Dom bad så mycket om ursäkt för att vi inte fått veta i förväg att vi skulle bo i lägenhet och erbjöd oss presentkort på två nätter för två personer i dubbelrum på valfritt Clarion Choice hotell i Skandivanium. Det godtog vi, men jag var noga med att tala om för dom att i fortsättningen kanske det är bättre att lägga folk som inte har småbarn i lägenheterna eftersom hissen var så liten att inte barnvagnen fick plats. Vi bodde ju lixom på fjärde våningen.

När vi käkat lite lunch åkte vi upp på avdelningen och precis då ringde dom från uppvak och Marcus var färdig. Han var groggy och lite ledsen men åt iallfall en flaska välling. Efter bara en kort stund fick vi åka ner till avdelningen. Marcus fick inte stå upp på många timmar så det blev att åka vagn i korridorerna. Kontroll gjordes en gång i timmen då man räknade andetagen, tog puls, lyssnade på hjärtan och kollade syresättningen. Allt fungerade bra, men Marcus blev sååå irriterad varje gång. Han var ju så trött. Dessutom är det svårt att få bra mätvärden på syresättningen på honom. Han ligger egentligen inte lågt, men det vill sig bara inte.



Hela eftermiddagen/kvällen fick Marcus åka i sin vagn. Han fick inte stödja på benen på 6 timmar efter ingreppet så då var vagnen att föredra. Han var jätte-trött men hade svårt att komma till ro. Det var mer än fullbelagt på avdelningen så det var ju lite väsen. På kvällen beställde vi sallad från en närbelägen pizzeria som har utkörning. Det var vi och två andra familjer som åt ihop. Trevligt :)

Eftersom jag hade så ont av min värk bestämde vi att C skulle sova kvar på avdelningen hos Marcus. Jag tog taxi ner till lägenheten strax före elva. Sov faktiskt riktigt bra, trots att jag bestämde mig för att sova ute i vardagsrummet i skinnsoffan framför tv:n.



Onsdag 15/11-2006
Halv sju gick jag upp, röjde ur lägenheten och tog taxi upp till sjukhuset. C och Marcus hade sovit skapligt och alla prover var bra. Vid tio kom Håkan, vår läkare och skrev ut oss. Jippie! Strax före elva var vi alltså på väg hem. Underbart! Marcus sov en timme på vägen hem och var pigg och glad. Väl hemma somnade vi allihop på en gång. Jr fick sova en extra natt hos mamma och pappa.



Tack alla goa människor på avd 323, narkospersonal och alla andra trevliga människor vi har stött på. Lilly, Lill-Marcus och Tim, vi tänker på er och hoppas att vi hörs snart! Kram